För att nå toppen, behöver du vara med toppen?

Kommentarer

• Elias Gergi 25 jan, 19:15 För att nå toppen – måste du verkligen vara med toppen som barn? “För att nå toppen behöver du vara med toppen.” Detta påstående hörs ofta i svensk barn- och ungdomsfotboll. Men frågan är om det verkligen stämmer – och om det i så fall är ett system vi vill försvara. I dag selekteras barn bort från fotbollen redan vid 8–10 års ålder. Argumentet är ofta att “de bästa” behöver möta varandra tidigt för att utvecklas. Att systemet producerar elitspelare används som bevis för att det fungerar. Men att ett rådande system levererar flest produkter säger ingenting om kvaliteten – bara att det är just det systemet som används. Forskning inom idrottsvetenskap visar tydligt att tidig selektion inte är en tillförlitlig indikator på långsiktig elitframgång. Tvärtom vet vi att urval i unga åldrar i hög grad påverkas av biologisk mognad och relativ ålder. Barn som är tidigt födda på året, eller tidigt utvecklade fysiskt, gynnas – inte nödvändigtvis de med störst potential på sikt. Samtidigt säger Riksidrottsförbundets riktlinjer för barn- och ungdomsidrott något helt annat än vad praktiken ofta visar. Där slås fast att barnidrott ska: utgå från barnets bästa vara inkluderande präglas av glädje, trygghet och långsiktig utveckling – inte tidig utslagning. Svenska Fotbollförbundet betonar i sina styrdokument att så många som möjligt ska spela så länge som möjligt. Ändå ser vi ett system där barn systematiskt sorteras bort i mycket unga år, ofta utan tydlig pedagogik, ibland utan respekt för barnets perspektiv. Konsekvensen? Färre barn fortsätter med fotboll. Färre får chansen att utvecklas i sin egen takt. Och vi riskerar att förlora framtida toppspelare just för att de inte var “tillräckligt bra” när de var åtta år gamla. Det är rimligt att elitförberedande miljöer finns. Det är inte rimligt att de byggs på bekostnad av barns rätt till utveckling, delaktighet och trygghet. Möjligheten att fler når toppen är sannolikt större om fler får vara kvar längre – inte om vi smalnar av